Nästa dag har Selina många tankar om Claire du Lune. Hon hade nästan glömt sina vänner och sin mamma för en liten stund.

Tills Shannon kommer.

Shannon - Förlåt för igår, du borde få vara med vem du vill utan att jag lägger mig i.

Selina - Det gör inte så mycket... Men Selina ljuger. Hon tog jättemycket åt sig av vad Shannon hade sagt.

- Tack för att du inte är så långsint.

I några sekunder står de bara och tittar på varandra

- Angående dina kompisar tycker jag att du först ska bestämma vem du egentligen vill vara med.

- Det vet jag redan! Jag vill vara med Olivia!

- Prova att ringa henne då!

- Jag har försökt... Men hon svarar inte. Inte ens hon vill vara med mig...

- Vänta ett tag då tills ilskan har lagt sig lite.

   - Förresten, vet du vad claire du lune betyder?

- Jaa, det betyder månsken. Det är franska. Vad tänkte du?

- Äh, hörde ordet på skolan bara...

Selina springer iväg igen. Hon kan inte hålla sig.

Så hon springer ner till stranden.

- Claire du Lune! Det långa namnet är inte så lätt att ropa...

- Månsken! Månsken!

Trots det dyker enhörningen upp.

- Hej Claire du Lune...

- Vad fin du är...

- Jag ska testa något idag...

Egentligen vet inte Selina hur hon lyckades, men mitt i allt sitter hon på den enorma hästens rygg.

- Duktig...

I några sekunder i alla fall...

När Selina rest sig hinner hon se Claire du Lune springa iväg.

Trots det blir hon inte besviken. Det är någonting med enhörningen som gör att hon inte kan bli ledsen.